| Introduktion | Instrumentet | Musiken | Instrumentvård | Referenser |
| Återupplivandet | Utökningar | Hur man spelar | Rörtillverkning | Länkar |
| Nybörjarvänliga låtar | Stämning | Donera! | ||
| Syntetrör |
|
Den svenska säckpipanNybörjarvänliga låtarHär är 8 låtar som kan vara bra för nybörjaren att lära sig, av två anledningar. Dels är de ganska nybörjarvänliga, och dessutom är de ganska välkända bland andra svenska säckpipare.Varje låt presenteras på fyra sätt: Notskrift, Midi (låten automatiskt uppspelad direkt från noterna), mp3 (inspelning av mig på säckpipa) och som film (wmv-format) som visar mina händer på pipan.
Långdans från Sollerön är en bra låt för att öva staccaton. I alla takter som bara består av tre fjärdelar (takt 1, 5, 9 och 11), prova att spela den andra och tredje staccato. Håll i tempot! Det är väldigt lätt att råka rusa iväg när man spelar den här låten.
Visa från Venjan är en medeltida ballad om en jungfru som står vid en brunn och hämtar vatten, när en riddare i skinande rustning plötsligt dyker upp och ber om hennes hand. Hon svarar att hon går med på det, om han hämtar henne tre röda rosor. Riddaren misslyckas med detta (förmodligen eftersom detta utspelar sig mitt i vintern) så han ber en konstnär att måla honom tre rosor istället. Med målningen i handen kommer han tillbaka till jungfrun som blir mycket förvånad av att se honom, och än mer så när hon ser målningen. "Men jag sa det på skämt", säger hon. "I så fall tar jag det som ett skämt också", säger riddaren och sedan lever de lyckliga i alla sina dagar. Medeltida ballader är lite konstiga ibland. För nybörjaren är utmaningen här att separera vissa noter som skall repeteras. De första tre noterna (ciss) i andra reprisen, till exempel.
Vals från Enviken är en bra låt att öva stämspel med. Spela in dig själv när du spelar melodin. Lyssna sedan på dig själv med hörlurar, och försök spela en andrastämma som passa till. Exempelvis kan du prova att följa melodin fast en ters under, dvs två fingrar längre ner på spelpipan (där det går).
En steklåt är en låt (oftast en marsch) som är tänkt att spelas när huvudrätten bärs in på en större middag (till exempel en bröllopsfest). Här kan man notera en skillnad hur jag spelar och vad som står i noterna: Jag spelar G istället för Giss (G#) i tredje radens andra takt. Detta kräver ett fingerhål för höger tumme (eller blir i alla fall betydligt lättare).
Krigsvisa om danskarna är en propagandavisa mot danskarna från något av våra många krig mot varandra. Sångtexten är inte att leka med:
"Armar, tarmar, lår och ben, sig upp i luften svinga,
och hela mänskokroppar med, sig stora flugor flinga. Och när vi såg att det var så hårt, när vi såg att det var så svårt, då började vi att stanna, och gav upp den röda fanan." Också denna låt är en bra parspelslåt, där en säckpipa spelar en understämma som oftast håller sig ett par fingrar nedanför på spelpipan.
Detta är en av mycket få "äkta" svenska säckpipslåtar, dvs låtar som har en känd koppling till någon säckpipare från den gamla tiden. Det finns bara ett tjugotal sådana låtar, tyvärr, och samtliga är andrahandsuppgifter, dvs de är nedtecknade efter någon annan spelman, som spelade på något annat instrument. Eftersom de flesta andra instrument har större omfång än säckpipan så har många säckpipslåtar redan vid nedteckningstillfället förändrats så att de inte längre är spelbara på säckpipa. Den här låten är ett undantag, kanske på grund av att Jont Lars Olsson sjöng (trallade) låten för nedtecknaren. Jont Lars hade denna låt efter säckpiparen Gucku Olof Olsson (född 1828). Olof brukade spela tillsammans med sin yngre bror, Anders, och tillsammans var de kända som Guckupojkarna.
Ljugaren (också en bra parspelslåt) har en historia förknippad med sig, om en kvinna som spelar just denna låt på spilåpipa (en folklig flöjt) i sorg över sin man som hon just har sett gå ner sig genom isen och drunkna på sjön Ljugaren. Den tragiska händelsen utspelades den 17 november 1888 och några dagar sedan kunde man läsa följande i tidningen:
"En sorglig tilldragelse timade samma dag, den 17 d:s, å sjön Ljugaren i Rättvik, i det att Mjölnar Anders Jernberg vid Undsättholmen och Solbergs Jon Andersson från Boda nämda dag vid 5:tiden på e.m. omkommo genom drunkning i nämda sjö några famnar från stranden, der Jernbergs hem låg.
Jernberg var vid tillfället stadd på hemväg från Boda, der han haft arbete, och Andersson åtföljde honom för att verkställa gärdselhuggning. Jernberg åkte skridskor och sköt kamraten på en kälke. Jernbergs hustru var sjuk, och pigan vågade sig icke ut på den svaga isen, från hvilken de drunknades nödrop hördes. Man kan tänka sig hvilken söndag det blef för hustrun och hennes omgifning, boende fullkomligt isolerade, att veta maken och ännu en person ligga i sjön och se deras hufvudbonader ligga uppe på isen, utan att kunna göra ens något försök att upptaga de drunknade, sedan de vid olycktilldragelsen intet mäktat uträtta för deras räddning. Först på måndags morgonen kommo ett par personer från Boda till Undsättholmen, hvarefter den ene, sedan de underrättats om olyckshändelsen, begaf sig till Dådrans bruk efter manskap, med hvars tillhjelp de drunknade samma dag upptogos. De lågo bredvid hvarandra på rygg å fyra alnars djup. Jernberg efterlemnade hustru och sex minderåriga barn i mycket fattiga omständigheter. Enahanda är förhållandet med Jon Anderssons hustru och flere små barn." Tidning för Falu Län och Stad, 22 november 1888.
Det här är också en "äkta" säckpipslåt (sång, i detta fall), som också går under namnet "Rännarns visa". Säckpiparen Lars Larsson Rännare (1786-1844) levde i Dala-Floda och fortfarande idag förblir inget öga torrt om man spelar eller sjunger den här låten där. En gång, när jag gjorde det, kom en 97-årig man fram till mig efteråt och berättade att han var ättling till Rännaren. Det var ett speciellt ögonblick. Varianter på den här låten finns lite här och där i Dalarna, men den mest kända melodivarianten, från Leksand, är inte spelbar på säckpipa, tyvärr. Det finns lite olika varianter på texter och antal verser också. Jag brukar bara sjunga en:
"Jag blåste i min pipa, då kom en liten duva fram,
hon hette Rännar-Stina, jag tog'na i min famn, Sjung hopp fallerall, fallerallanla, sjung hopp fallerall, fallerallanla, hon hette Rännar-Stina, jag tog'na i min famn." Alla noter, samlade i ett PDF-dokument En zip-fil med alla låtar (noter och midifiler)
|
| Olle Gällmo | http://olle.gallmo.se | olle@gallmo.se |
